Det "bortglömda" svenska regalskeppet som nästan perfekt har bevarats i Östersjöns djup
Vissa färdmedel kan, med bara ett ögonkast, föra oss tillbaka många år i tiden till platser och epoker som ännu lever kvar i våra tankar. Tänk, till exempel, på vraken från några kända skeppsbrott: vi känner alla till historien om Titanic och S/S Andrea Doria för att bara nämna några stycken. Ännu ett sådant, som är välkänt för oss i Sverige, men mindre ute i världen ska vi berätta om här.
Vad handlar det om? Jo, inget mindre än det spektakulära Vasaskeppet från 1600-talet. Detta skepp är ett riktigt under när det kommer till konstruktionen. Liksom det modernare Titanic hann hon aldrig fullfölja sin jungfrufärd och förblev i princip "bortglömd" kvar på havets botten under en mycket lång tid. Men hennes bärgning och restaurering har lett till att världen åter kan beundra henne i sin fulla prakt.
via Vasa Museet
Vasaskeppets historia har lämnat sitt avtryck på en hel epok och är en viktig föregångare för historiens många skeppsbrott och havskatastrofer. Fartyget, som var konstruerat av Henrik Hybertsson på uppdrag av kung Gustav Adolf II, hade över 60 bronskanoner ombord samt oräkneliga mängder dekorationer, utsmyckningar, tavlor och dyrbara föremål som tyvärr aldrig hann komma till användning.
Skeppets jungfrufärd, som var planerad till den 10 augusti 1628, visade sig även bli hennes sista. När Vasa hade kommit en bit utanför Stockholms hamn så började vindbyar att kränga skeppet från den ena sidan till den andra. Även om situationen verkade vara under kontroll till en början så blev den andra krängningen fatal och Östersjöns vatten strömmade in i skeppskrovet.
Av ungefär alla 130 passagerare förlorade fler än 40 sina liv i det allvarliga skeppsbrottet. Det visade sig att skeppet hade byggts för snabbt och att dess jämvikt inte varit i balans för att kunna klara av havets och vindarnas krafter. Men det gick inte att klarlägga de exakta orsakerna - eller vem som bar skulden - för olyckan. Trots att historien om Vasa aldrig helt glömdes bort i Sverige så förblev dess vraket begravt i den kalla Östersjöns djup fram till 1956.
Dåtidens teknologi var inte nog utvecklad för att kunna bärga skeppet och under årens gång så glömdes hennes exakta position bort. När Anders Franzéns grupp lyckades lokalisera det vackra fartyget så insåg de snart att hon var i förvånansvärt bra skick. Orsaken till detta är Östersjöns låga salthalt och kalla temperatur, faktorer som har hindrat farkosten från att förfalla.
1961 befriades Vasa äntligen från sin "havsgrav" på 32 meters djup och forskarna fick möjlighet att gå tillbaka i tiden på riktigt tack vare hennes nästan perfekta skick. Hennes bärgning och restaureringsprocess började nästan genast, tills det att fartyget så småningom blev en riktig historisk attraktion.
Stockholms Vasamuseum inrymmer idag skeppet i ett rengjort och restaurerat skick tack vare flera års fantastiskt arbete. Det är minst sagt en sensationell upplevelse att se henne på nära håll: förutom hennes skönhet och alla dyrbara föremål så är hon ett historiskt vittnesmål som verkar helt opåverkad av tidens gång (och ett skeppsbrott). Det räcker med att se skeppet för att gå tillbaka i tiden då det rådde sjöslag, upptäckter och pirater.
