"Jag vill ha tid för mig själv": en mormor vägrar att ta hand om barnbarnen på heltid

Mor- och farföräldrar är mycket värdefulla i många familjer: de älskar sina barnbarn villkorslöst och de ställer alltid upp för sina barn när de behöver hjälp. Alltför ofta antas dock att mor- och farföräldrar alltid ska finnas tillgängliga för att ta hand om sina barnbarn, kanske försumma sig själva och sina egna behov. Var går gränsen mellan att bry sig om andra och att försumma sig själv? En ung mormor har uttryckt sin åsikt online i hopp om att få några råd och höra andra personers synpunkter.

via reddit

Not the actual photo - dassel/Pixabay

Denna mormoder har hjälpt till att uppfostra sitt barnbarn, men har nu bestämt sig för att "pensionera" sig och flytta till en annan stad, vilket är något som hennes dotter inte tycker om. Mormodern berättar:

"Min man och jag blev föräldrar när vi var väldigt unga (jag var 18 då vår dotter föddes och 21 när jag födde vår son). Min dotter blev gravid när hon var 16 år, och även efter att hon hade gift sig och flyttat hemifrån, var jag och min man starkt engagerade i att ta hand om barnet. Till en början för att min dotter var ung och jonglerade mellan skolan och att vara ensamstående mamma. När hon slutade skolan fick hon direkt ett bra jobb, hon träffade en man, som även han har ett välbetalt jobb och de gifte sig. Båda två arbetade ofta övertid så jag och min man tog hand om deras son, praktiskt taget under hela hans uppväxt, det var ungefär som om att det var vårt tredje barn. Det var vi som körde honom fram och tillbaka till skolan, han tillbringade eftermiddagarna hos oss och minst en månad varje sommar. Följaktligen så står vi varandra mycket nära och vi ångrar oss inte för vi tyckte om att göra det. Men nu är vårt barnbarn 18 år gammal och går på college i en annan del av landet. Min man har gått i pension och vi vill flytta söderut för bättre väder och för avkoppling, vilket har varit vår plan i flera år. Vi har lagt ut vårt hus på försäljning och hoppas att allt blir klart innan Jul."

Not the actual photo - Luana Azevedo/Unsplash

Kvinnan fortsätter "Problemet är dock att min dotter har fått ett till barn, vårt andra barnbarn, för två år sedan och är gravid på nytt. Hon har lämnat sitt arbete för att vara mamma på heltid, så denna gång är situationen annorlunda. Vi älskar och skämmer bort honom men det är en annorlunda relation denna gång. Min dotter säger dock att vi inte får flytta för hon kan komma att behöva vår hjälp med barnen. Jag svarade att när hennes pappa går i pension gör även jag det och att jag vill vara en mormor som hälsar på barnbarnen och skämmer bort dem men jag vill inte vara en mormor som tar hand om dem under hela deras uppväxt. Hon blev förolämpad och svarade att "det är det som mormödrar är till för" vilket jag inte hittade ett lämpligt svar på. Min son, istället, bryr sig inte så mycket om att vi ska flytta, han bor i en annan stad och har inga planer på att bli pappa. Vi kommer att bo närmare honom genom flytten (inte jättenära men nu bor vi på 12 timmars bilavstånd, när vi har flyttat blir det bara 4 timmar). Min dotter och hennes man är jättearga på oss, framförallt för att jag hade sagt att jag skulle "gå i pension", vilket enligt henne låter som att jag tycker att det är ett otacksamt jobb att ta hand om mina barnbarn."

Vad tycker du? Tycker du att mormodern gör fel eller tycker du att dottern borde förstå sin mammas motiv och behov lite bättre?