Mor- och farföräldrar är inga barnvakter och ska inte behöva känna sig tvingade att ta hand om barnbarnen
Vilken roll spelar mor- och farföräldrarna i barns liv? De som har haft turen att känna dem i vardagen, vet hur värdefulla de är: de är ett moraliskt stöd och en stor hjälp ur praktisk synvinkel. Mycket ofta förlitar sig föräldrarna på sina föräldrar - det vill säga barnens mor- och farföräldrar - när de inte kan ta hand om sina barn av arbetsskäl eller på grund av personliga åtaganden. Vilket är helt normalt, men psykologin varnar oss dock: deras hjälp bör inte bli konstant. Mor- och farföräldrar är inte barnvakter.
Barn behöver sina föräldrars uppmärksamhet, men det är inte alltid möjligt: föräldrar är ofta tvugna att be sina föräldrar om hjälp. Varför förlitar man sig på sina föräldrar och inte på en extern person? Anledningarna är många och mer än förståeliga: vi föredrar att anförtro barnet till en familjemedlems vård, istället för att anförtro barnet till en barnvakt eller en förskola. Dessutom är det mycket billigare: barnpassning eller förskola har en kostnad som inte alla familjer har råd med. Mor- och farföräldrar sätter oftast inga tidsgränser, och föräldrarna till barnet känner sig på det sättet fria att gå till jobbet eller utföra sina åtaganden utan att behöva känna sig stressade.
På detta sätt - som förvisso har sina fördelar - tar föräldrarna dock inte hänsyn till mor- och farföräldrars behov: vissa är glada att ha denna roll i sina barnbarns liv; andra är å andra sidan trötta på att ersätta sina barn för att sitta barnvakt, men de har inte modet att uttrycka sina känslor oftast av rädsla för att, om de inte tar hand om sina barnbarn, kommer de inte längre att få träffa dem. Det finns även en annan risk: att föräldrarna till barnen kan bli avundsjuka på mor- och farföräldrar. Barn som tillbringar det mesta av sin tid med sina mor- och farföräldrar, bygger upp en nära relation med dem, och detta - enligt vissa vittnesmål - har väckt svartsjuka.
Barnpsykologer och pedagoger rekommenderar att man inte bör ta för givet mor- och farföräldrarnas närhet och tillgänglighet: det är nödvändigt att föra en dialog med dem, med största möjliga öppenhet. Mor- och farföräldrar kan stötta sina barn utan att jämnt ställa upp för att vara barnvakt: det är för familjens bästa.
