Ett gammalt begravningsaltare upptäcktes i Rom: det var tillägnat en 13-årig flicka

En fascinerande upptäckt, som ledde till Rom, i ett område som, som rent återfinns i fårorna i den historiska stadskärnan, är särskilt intressant ur arkeologisk synvinkel.

Det är för övrigt inget mysterium att den "eviga staden" är en källa till under från dess förflutna. Och den här gången, är det arkeologerna som ska uppmärksammas efter deras upptäckt, en begravningsbyggnad med en mycket speciell historia. Det inramade altaret ska ha tillägnats en ung flicka vid namn Valeria, och den inre strukturen är perfekt bevarad trots att den är mer än 1800 år gammal. Vill du veta mer om kvarteret?

Upptäckten är en av dem som får folk att prata mycket om sig själva, och som lyckas ta sig över gränserna till det land där den ägde rum. I distriktet Appio-Latino i den italienska huvudstaden pågick arkeologiska undersökningar angående vattenarbeten som skulle genomföras, när experterna befann sig framför denna byggnad trodde de absolut inte att de skulle vara i så gott skick.

Vad handlar det om? Av "ett litet kolumbarium, förmodligen hypogeum, och begravningsaltaret tillägnat den mycket unga Valeria", enligt vad Special Superintendence for Archaeological Heritage of Rome rapporterar. Det mest imponerande, förutom själva fyndet, är att det vita marmoraltaret som är tillägnat flickan är perfekt bevarat.

Men vem var den unga kvinnan som detta verk tillägnades? "Valeria Laeta, dotter till Publius, levde 13 år och 7 månader" lyder inskriptionen på artefakten. Enligt de första analyserna verkar det som om det går tillbaka till andra århundradet efter Kristus. Det är ingen slump att föremålet hittades just där, i ett område där det på den tiden fanns en stor begravningsplats. Berättelsen om denna flicka är föga känd, och det är verkligen väldigt tråkigt att hon gick bort i så tidig ålder.

Upptäckten låg och väntade på arkeologerna två meter under marken och nu återstår bara att göra mer djupgående undersökningar för att närmare söka dess andra hemligheter. Särskilt fascinerande är de dekorativa basrelieferna, prydda med jaktscener. Det är verkligen otroligt att graven med sina putsade väggar målade i gult och rött, överlevde i det här tillståndet, eftersom en massiv urbanisering i det här området i det förflutna bokstavligen kunde ha förstört det.

Ännu en underbar bekräftelse på det förflutna som återkommer i de former och sätt vi minst anar!