Trots att hon är född i fängelse har den här tjejen uppnått fantastiska resultat mot fördomar

av Titti Carlberg

31 Maj 2023

Trots att hon är född i fängelse har den här tjejen uppnått fantastiska resultat mot fördomar

Allt som händer i ens liv avgör vem man är som person. Var och en är resultatet av egna erfarenheter, varje element blir ett ärr som kännetecknar ens personlighet. Ofta faller vissa individer, men de hittar kraften att resa sig upp igen. Alltför ofta tenderar vi att döma och kategorisera människor utifrån de händelser som de har varit med om, utan att känna till deras historia, vi tenderar bara genom att titta på omslaget utan att egentligen analysera och upptäcka den andra, det vill säga, innehållet hos personen. Vi tar till oss föreställningen att även om vi är barn av våra egna erfarenheter, kan dessa övervinnas och användas för att skapa en ny version av oss själva.

Tjejen som är huvudperson i vår berättelse vet det väl som, trots att hon är född i ett fängelse och katalogiserad av denna anledning har bevisat att fördomar ofta inte är annat än lögner. Faktum är att hon har uppnått några mycket viktiga milstolpar. 
Låt oss se vad som hände.

via Dailymail

Congratulations to Sky Castner! She was accepted today and will be attending HARVARD in the fall!

Pubblicato da Academy for Science & Health, Conroe ISD su Venerdì 16 dicembre 2022

Aurora Sky Castner är en 18-årig texansk tjej som gått ut gymnasiet med högre betyg än de andra i den skolan. Den aspekt som gör hennes berättelse intressant är att hennes liv började i Galveston County Jail (Texas, USA). Visserligen födde hennes mamma henne i fängelset, men trots detta var artonåringen inte nedslagen på grund av fördomar, utan bevisade att om man vill ha något i livet, kan man uppnå vilket mål som helst.

Efter gymnasiet ska hon börja på en av de mest prestigefyllda universiteten i världen, nämligen Harvard University.

Auroras mamma fängslades strax innan barnet föddes. Pappan bestämde sig då för att ta hand om sin dotter och uppfostar henne som ensamstående pappa. Den här aspekten av hennes liv verkar inte ha påverkat henne, mycket tack vare hjälpen från nära och kära.

Grundskolan i den lilla orten där hon bodde placerade henne i ett mentorskapsprogram, som gick ut på att hon åt lunch minst en gång i veckan med en vuxen som skulle ge henne råd om hennes framtid. På så sätt uppmuntrades hon att alltid ge det bästa av sig själv och att inte låta sig betungas av sin historia eller av fördomar, utan att använda det som en styrka att utgå ifrån.

Vad tycker du?