Den Internationella Rymdstationen närmar sig sitt slut, NASA-projektet för miljarder dollar för att riva den

ISS, den Internationella Rymdstationen, är värd för astronauter i omloppsbanan runt jorden, men NASA designar nu en säker metod för att eliminera den. Låt oss se projektet i detalj.

Den Internationella Rymdstationen närmar sig sitt slut

NASA/Crew-2/Public Domain

ISS är en utpost som kretsar kring vår planet cirka 400 kilometer över Jordens yta. Det är resultatet av ett internationellt samarbete mellan flera ryndorganisationer, inklusive NASA i USA, Roscosmos i Ryssland, ESA i Europa, JAXA i Japan och CSA i Kanada. ISS-strukturen är sammansatt av sammankopplade moduler, som ger beboeliga utrymmen, vetenskapliga laboratorier och livsuppehållande. Dess syfte är att tillhandahålla en plattform för vetenskaplig forskning i en mikrogravitationsmiljö och har varit värd för många experiment inom olika områden.

Astronauter bor och arbetar ombord på stationen för att utföra forskning, jordobservationer och deltar i extravehikulära aktiviteter för underhåll och uppgraderingar av strukturen. Även om det har bidragit avsevärt till förståelsen av levnadsförhållandena i rymden och utvecklingen av avancerad rymdteknik verkar stationen nu närma sig slutet av sin livscykel.

Liksom missiler och satelliter som skickas ut på uppdrag i rymden, har även ISS ett utgångsdatum då dess väldigt viktiga arbete kommer att vara slutfört: i själva verket kommer den att förstöras 2030, men detta kräver en väldigt komplicerad procedur.

NASA:s projekt för att riva Den Internationella Rymdstationen

NASA - Public Domain

Allt har en början och ett slut, även det viktigaste, och så har även ISS, som har varit verksamt i snart tjugofem år. NASA kommer att ansvara för dess rivning, med tanke på att den om några år inte längre kommer existera. Dimensionerna av stationen som mäter 109 meter i bredd och 73 meter i höjd, med en totalvikt på 450 ton, gör demonteringsprocessen väldigt utmanande, med tanke på att den knappast kan förångas helt under dess återkomst till planeten, till skillnad mot vad som händer med andra rymdfarkoster. 

För att förhindra att ISS kraschar in i Jorden måste de utveckla ett alternativt system.

NASA har en lösning: skicka en rymdfarkost som kan docka till ISS och transportera den till södra Stilla havet. Denna operation kommer att kosta cirka en miljard dollar. För att designa denna rymdbåt vände sig NASA till den amerikanska flygindustrin. "US Deorbit Vehicle" kommer därför att byggas, 

"som fokuserar på den slutliga deorbitaktiviteten. Det kommer att bli en ny rymdfarkostdesign eller en modifiering av en befintlig, som måste fungera under sin första flygning och ha tillräcklig redundans och anomaliaåterställning för att klara den kritiska deorbitprocessen. Som med alla utvecklingsinsatser av denna storlek kommer USDV att ta flera år att utveckla, testa och certifiera" säger byrån.

Även om ÌSS fortfarande har flera år framför sig måste designen av dess transportör därför påbörjas för att hinna göra ändringar och utföra alla tester som krävs för att lyckas med deorbituppdraget.

ISS kommer att hamna på havets botten, USA kommer fortfarande vara ledaren i rymden

NASA/Tom Buzbee/Wikimedia commons - Public Domain

NASA:s tidigare plan involverade användningen av ett stort antal ryska Progress-rymdfarkoster, som skulle agera i synergi för att framgångsrikt ta ner ISS. Samordningen av fordon under förfarandet kan dock orsaka oväntade händelser och svårigheter, och de nuvarande relationerna mellan Ryssland och USA har lett till att denna möjlighet har åsidolagts. 

Ombord på ISS visade sig dessutom en del hårdvara som designats i Ryssland vara felaktiga, vilket orsakade några olyckor, en ytterligare anledning till att NASA riktar sin uppmärksamhet mot en amerikansk lösning.

För att påbörja utvecklingen av tekniken har de begärt ett initialt anslag på 180 miljoner dollar till och med 2024. NASA-administratören Bill Nelson, säger: 

"Finansieringen kommer att bidra till att säkerställa ett fortsatt amerikanskt ledarskap i rymden, särskilt eftersom det planerar en säker övergång till vår låga omloppsbana runt Jorden, till kommersiellt ägda och drivna plattformar som fortsätter tillgång och närvaro i rymden för forskning, teknikutveckling och internationellt samarbete.".

Därför tycks ödet för den internationella rymdstationen vara att vila på havsbotten under det kommande decenniet: kommer deorbitoperationen bli framgångsrik utan oväntade händelser?