Våra förfäder riskerade att dö ut vid ett exakt ögonblick i det förflutna: upptäckten

Vi vet ganska mycket om människans evolution, men inte allt: studier och forskning fortsätter att lyfta fram intressanta och fundamentala viktiga aspekter om våra förfäder som uppenbarligen riskerade att dö ut vid ett specifikt ögonblick i det förflutna. Låt oss se när och varför.

Våra förfäder riskerade att dö ut för cirka 900.000 år sedan

State Office for Heritage Management and Archaeology Saxony-Anhalt / State Museum of Prehistory Halle/Wikimedia commons - CC BY 3.0

Många djurarter har riskerat, och riskerar fortfarande att dö ut helt. Detta betyder att det, på grund av en rad faktorer bara finns ett fåtal exemplar på Jorden, som måste skyddas för att de ska kunna fortplanta sig och utöka arten. Ett av de mest slående exemplen från det förflutna rör utan tvekan dinosaurier, de jättelika djuren som regerade på vår planet för flera miljoner år sedan, långt innan de första människorna dök upp. Men, även våra förfäder upplevde en liknande fara, i alla fall enligt en studie om modern genetik. Detta inträffade för cirka 900.000 år sedan och involverade en förmänsklig art.

Forskare anammar hypotesen att det kan ha varit förfäder till Homo Heidelbergensis, en homonid från Pleistocen-perioden för mellan 600.000 och 300.000 år sedan, de kalls så efter upptäckten av fossila rester i staden Heidelberg i Tyskland, år 1907. Alternativt, denna grupp av förhistoriska människor som riskerade att dö ut, kan ha representerats av en okänd förfädersart. Det som framkommit från den interkontinentala forskningen, som dock involverade USA, Kina och Italien, är att dessa förfäder av afrikanskt ursprung befann sig bara ett steg från att dö ut för knappt en miljon år sedan.

Människoarten som riskerade att dö bestod bara av ett antal på 1280

Tim Evanson/Wikipedia commons - CC BY-SA 2.0 DEED

Långt före tillkomsten av Homo sapiens skedde en oroande minskning av den tidigare mänskliga arten, med det totala antalet 1280 homonider, ett antal som förblev extremt lågt under de kommande 117.000 åren.

Haipeng Li, befolkningsgenetiker från den kinesiska vetenskapsakademin i Peking, säger att "omkring 98,7% av våra mänskliga förfäder dog ut.". Dessutom understryker han att de fossilfynd som har hittats i Euroasien och Afrika, tillhörande perioden för mellan 950.000 och 650.000 år sedan är föremål för många luckor och "upptäckten av detta kan förklara den kronologiska klyftan.".

"Jordens klimatsystem började förändras under den mellersta pleistocene, förknippad med en fas av stark nedkylning för cirka 900.000 år sedan", står det i studien. "Det är svårt att avgöra hur denna förändring kan ha påverkat mänskliga populationer, eftersom fossiler och arkeologiska fynd är relativt få från den perioden och ligger utom räckhåll för forntida DNA-kontroller.".

För att uppnå detta resultat var forskarna tvugna att använda nya verktyg. Faktum är att om det var nödvändigt att använda avancerade metoder för sekvensering av genomet som gjorde det möjligt att uppskatta populationen efter utveckligen av dagens människa, var det också nödvändigt att skapa nya system för att få information om förhistoriska homonider.

På detta sätt kunde författaren till studien fastställa vad som hände för länge sedan genom att utnyttja den genetiska informationen från dagens människor. Tack vare skapandet av ett intrikat genetiskt släktträd kunde forskare observera varje minsta gren i detalj och upptäcka mer relevanta evolutionära händelser.

Risken för att människan skulle dö ut för mellan 800.000 och en miljon år sedan: globalt eller regionalt?

Charles Robert Knight/Public Domain

Med hjälp av den nya analysmetoden som kallas FitCoal, projicerade teamet "nuvarande mänsklig genetisk variation bakåt i tiden, för att kunna uppskatta storleken på populationer vid specifika punkter i det förflutna. Resultaten visar att våra förfäder led av en allvarlig nedgång av befolkningen, med början för omkring 930.000 år sedan och som varade i drygt 120.000 år. Detta beräknar att reproduktionerande individer minskade till cirka 1300 stycken, vilket visar på att våra förfäder riskerade att dö ut." skriver författaren.

Tillvägagångssättet var inriktat på den evolutionära perioden för mellan 800.000 och en miljon år sedan, mest på grund av att denna tidsperiod innehåller många luckor och alltför lite är känt om vad som hände då. Den tidiga-mellan-pleistocene övergången påverkades av betydande klimatförändringar, med mer omfattande och svåra glaciala perioder. Som ett resultat upplevde den afrikanska kontinenten långa perioder av torka, vilket kan ha bidragit till att arten nästan dog ut. Detta ledde dock till utvecklingen av nya människor, som med tiden kan ha utvecklats till neandertalare och denisovaner.

Lyckligtvis överlevde en liten grupp förhistoriska människor detta, även om vi inte vet hur. Men för 813.000 år sedan expanderade befolkningen igen, vilket säkerställde artens fortsättning och utveckling. Vad hade annars hänt?

Forskning tyder på att den dramatiska minskningen av hominider inträffade globalt, men enligt Nick Ashton, arkeolog från British Museum i London och författare till rapporten, "antyder antalet arkeologiska platser utanför Afrika att det inte riktigt var så. Det kan vara mer sannolikt att det var en regional minskning. Detta skulle innebära att de överlevande ockuperade ett mer lokaliserat område med stor sammanhållning för att överleva.".

Nästa nödvändiga undersökning kommer att avslöja ytterligare värdefull information om vad som hände våra förfäder som riskerade att då ut.