Bör människor gå i ide? Här är vad en nyligen utförd forskning visar

Vi vet att vissa djur går i ide, men varför gör inte människor det? Och om vi ville göra det, skulle vi klara det då? Låt oss tillsammans se svaret på detta.

Därför går vissa djur i ide men inte vi människor

Pexels

Att gå i ide tycks vara ett privilegium för djurriket, begränsat till vissa arter som under de långa och kalla vintermånaderna sjunker in i en lång sömn fram till vårens ankomst. Men varför gör de det? Det är en överlevnadsstrategi, på grund av bristen på mat under perioden av långvarig kyla. Eftersom det blir svårt att hitta föda sänker djuren, framför allt de minsta, sin kroppstemperatur, saktar ner sin ämnesomsättning och vitala funktioner med upp till 98% för att inte slösa bort den energi som krävs för att överleva. Det är dock inte alla djur som går i ide, utan intar mer en slags dvala: vissa, inklusive björnar, begränsar sig till ett tillstånd av torpor, i motsats till vad många tror. Det betyder att de inte sover sig igenom hela vintern utan har omväxlande vakna tillstånd där de rör sig runt i hålan för att ändra position och ger sig kanske till och med ut för att söka föda.

Men hur är det med oss människor? Har inte vi också ett behov av vinterdvala? Visst, under vintern kan många människor uppleva känslan att de behöver sova längre och i allmänhet "dra ner på takten", vilket gör det svårare att utföra de dagliga åtagandena med rätt energi. Men eftersom vi inte har några problem med att skaffa den mat vi behöver för att nära oss, har vi inget verkligt behov av att gå i ide. Men om vi ville, skulle vi kunna göra det?

Har människor behållit den latenta förmågan att övervintra?

Pexels

Förmodligen inte: våra förfäder levde i tropiska områden, i ekvatorialafrika och de vande sig aldrig vid att övervintra på grund av de höga temperaturerna. När de första människorna migrerade till mer tempererade och boreala zoner för ungefär 100.000 år sedan, utvecklade de inte en sådan metabolisk kapacitet för att gå i ide under denna inte tillräckligt långa period. Mycket också på grund av upptäckten av eld för att hålla värmen, de begav sig också ut på jakt för att få tag på mat och de skyddade sig från kylan med hjälp av kläder gjorda på djurpäls. Dessutom kunde vår biologi inte garantera att vi överlevde om vår kroppstemperatur sjönk för mycket. Detta betyder dock inte att våra förfäder inte skulle ha kunnat gå i ide om de verkligen ville.

Om kylan hade äventyrat överlevnaden och därmed artens utveckling, kanske de hade kunnat göra det. För dagens forskare är denna teori särskilt intressant: viloläge kan faktiskt motverka vissa medicinska tillstånd, samt erbjuda en potentiell möjlighet till en längre livslängd och avlägsen rymdutforskning. Av denna anledning är experter entusiastiska över tanken att våra förfäder kunde förvara denna förmåga som kanske har överlevt latent fram till idag.

Faktum är att många av dagens däggdjur, även om de inte går i ide, behåller de den genetiska förmågan att gå in i ett tillstånd av torpor och detta kan även gälla för människor. Vår kropp kan dock bara fungera under vissa kroppstemperaturer, under vilka tröskelvärden orsakar immunförsvarsproblem, vilket utsätter oss för en ökad risk för infektioner och matsmältningsbesvär. Tack vare värmesystem och lämpliga kläder kan vi hålla oss aktiva året runt till skillnad från andra arter.

Långvarig mänsklig dvala och utforskning i den djupa rymden

European Space Agency

Även om vi för närvarande inte har förmågan att gå i ide, ger forskarna inte upp denna möjlighet utan fortsätter att studera för att hitta ett sätt att förmå människor till långvarig dvala. Inom det medicinska området praktiseras redan hypotermi, och sedan den grekiske läkaren Hippokrates, på 400-talet f.Kr., har kylans terapeutiska effekter varit kända. Bland annat skulle förlängt viloläge göra det möjligt för astronauter att utföra mer utmanande rymdresor och nå destinationer som har förblivit outforskade på grund av begränsningar som näring och behovet av syre. Om astronomer kunde nå ett hypometaboliskt tillstånd som liknar dvala skulle kostnader för längre rymdresor kanske kunna täckas, till skillnad från idag.

Av denna anledning har NASA under de senaste 10 åren finansierat ett forskningsprojekt om möjligheten till långvarig dvala för astronauter under långa rymdflygningar, under vilka endast en i taget skulle förbli vaken medan de andra skulle sova i kapslar. På så sätt skulle förbrukningen av nödvändiga resurser minska kraftigt.

Men människokroppen har fortfarande många gränser när den ställs inför en drastisk temperatursänkning, såväl som en överdriven ökning: några grader för många åt antingen ena eller andra hållet är tillräckligt för att orsaka allvarliga komplikationer.

Forskare tror att svaret kan vara ett läkemedel eller alternativa system för att övervinna detta hinder och vissa djurförsök har visat att även arter som inte lämpar sig för att gå i ide kan förmås till det.

Än så länge förblir därför långvarig dvala för människan en ambition som ingen har lyckats omsätta i praktiken.