Varför blandar vi ibland ihop höger och vänster trots att vi vet väl vilken som är vilken?

Brukar du aldrig ha svårt att skilja vänster från höger? Om svaret är ja, är det inget att oroa sig över: det är nämligen ett ganska vanligt fenomen, vilket kan bero på detta och varför.

Att skilja på vänster och höger, ett semantikproblem

Freepik

Om du någon gång känner dig vilsen eller förvirrad när navigatorn ber dig svänga till höger, eller behöver tänka några sekunder när någon ber dig räcka upp din vänstra hand, du känner dig förmodligen obekväm och undrar hur det är möjligt att en sådan grundläggande uppgift är "komplicerad". Ändå påverkar detta tvivel fler människor än vad du kan föreställa dig och du är verkligen inte den enda som ibland upplever denna märkliga känsla. Från tidig ålder lär vi oss dessa två riktningar, men inte alltid och inte för alla är det automatiskt att vända sig åt ena hållet snarare än åt andra.

Varför? En av huvudorsakerna ligger i semantik, det vill säga betydelsen av en term. Varje ord vi känner till har en exakt betydelse och orsakar oss inte någon speciell förvirring. "Hem" är platsen där vi bor, "arbete" är det yrke vi utövar, "mat" är det vi äter. Men "höger och vänster" är termer som inte har en tydlig identitet. Om någon säger åt oss åt vilket håll vi ska titta, har vi inga svårigheter att rikta blicken mot himlen när vi får indikationen "ovan" eller "upp", på samma sätt som vi skulle rikta blicken mot marken när vi hör uttrycket "under" eller "ner". Detsamma gäller "framåt" och "bakåt", vilket är lätt att känna igen. Kort sagt, "uppåt", "nedåt", "framåt" och "bakåt" är ord som har en tydlig betydelse.

En av tre klarar inte automatiskt att skilja på höger och vänster

Pexels

I det antika Rom var detta problem mindre uttalat, eftersom båda orden hade en exakt betydelse som gick utöver den riktning i vilken man skulle gå eller titta. Termen "dexter", som betyder höger, syftade på rätta, positiva och välvilliga saker, medan "sinister", som står för vänster, indikerade olycka och negativitet.

För oss är det lite mer komplicerat än så och många människor tar till helt individuella system för att fixa dessa två motsatta riktningar i sina sinnen, ofta utvecklade under barndomen. Till exempel i ett speciellt minne eller i ett sammanhang, vi fick veta att väggen var till vänster om vår skolbänk och resten av skolsalen till höger.

Närhelst vi behöver känna igen den högra sidan kan vi tänka tillbaka på det minnet. Eller så kan vi tänka på människokroppen: vi har hjärtat på vänster sida och vi behöver bara tänka på hjärtmuskeln för att styra den rätta handlingen. Hur som helst, enligt forskning, kan runt 15% av befolkningen inte skilja på höger och vänster automatiskt utan måste ta till riktade tankestrategier. Detta är just för att de till skillnad från andra riktningar, inte har fysisk påtaglighet eller en tydlig skillnad mellan dem. Dessutom är de associerdae med observatörens synvinkel, så din vänstra kan vara någons högra, vilket skapar ytterligare fövirring.

Höger och vänster, en komplex mental process

Freepik

Så om vissa människor vet hur man skiljer höger från vänster på ett invant sätt, måste alla andra ta till en mental process. Till grund för denna distinktion ligger intrikanta neurologiska processer som involverar olika kognitiva funktioner, såsom språk, minne, visuell och rumslig bearbetning och förmågan att rotera objekt i tankarna. Detta kan givetvis orsaka betydande konsekvenser inom många sektorer, från den flygtekniska till den medicinska, där särskiljning av vänster och höger är av avgörande betydelse, så mycket att exakta tekniker krävs för att undvika fel som kan leda till allvarliga konsekvenser. Externa ljud, distraktioner och kontextens förvirring är alla faktorer som bidrar till en mental process som redan satts på prov av symmetri och av det faktum att genom att vända oss mot oss själva förändras perspektivet och följaktligen även höger och vänster.

En studie undersökte hur några läkarstudenter skiljer på höger och vänster och relaterade erfarenheter inom området. Först orienterade de de två riktningarna med utgångspunkt från sig själva, sedan övade de några tekniker som att sträcka ut handen och forma ett L med tummen och pekfingret eller så funderade de på vilken hand de skriver med eller för att spela ett instrument. För andra är referensen en detalj på deras kropp, till exempel en tatuering, ett speciellt födelsemärke eller något annat. Nästa steg innebär att kunna identifiera vilken som är höger och vänster på personen framför oss, för vilken de två riktningarna är de motsatta. För att göra detta föreställer sig många att de gör en helvändning och bekräftar att deras kropp intar en central plats i denna mentala process.

Enligt studien är det i slutändan inte klart varför vissa kan skilja på höger och vänster lättare än andra, men det verkar som att slutsatsen är att ju mer assymmetriska vi är, det vill säga att om vi har tydliga skillnader i användningen av vänster och den högra för att utföra vissa aktiviteter, desto enklare är processen. Vidare verkar de som varit fria att orientera sig självständigt sedan barndomen ha utvecklat en större rumslig medvetenhet.

Kände du redan till att detta fenomen inte är så sällsynt? Hur lyckas du skilja på höger och vänster?