De första baljväxterna som odlas på månen: vi går mot utomjordiskt jordbruk

När vi pratar om utforskning av rymden och kanske av andra planeter i solsystemet tänker vi på raketerna som ska användas, rymdfarkosten och restiden. Det finns dock en aspekt som är lika viktig för framtida utomjordiska kolonier: förmågan att odla sin egen mat. Av denna anledning försökte ett team forskare ta de första stegen i odling på en främmande terräng, månregolit. Låt oss se hur det gick.

Månens jord: regolit

Pexels

På Jorden, när vi pratar om jord eller mark, syftar vi på blandningen av organisk substans och mineralsubstans som utgör grunden för djur- och växtliv. Månen har tvärtom inte denna typiska terräng, utan är täckt av stenbitar och regolit, tt mycket fint mineraldamm. Skillnaderna med markbunden jord är uppenbara, men det är den terrängen som potentiella framtida kolonier kommer att ha tillgänglighet till på vår satellit. En del forskare har därför försökt odla baljväxter på regolit. Problemet är dock att månregolit erbjuder många utmaningar att övervinna:

• för det första, bristen på näringsämnen som, vilket vi har sett, finns i Jordens mark;
• för det andra på grund av de giftiga ämnen som finns, vilka kan vara skadliga för alla jordbruksförsök.

Av denna anledning använde forskarna speciella arbuskulära svampar för att fånga de tungmetaller som finns i regoliten, vilket hindrade dem från att absorberas av växterna. Dessutom använde forskarna ett naturligt gödningsmedel framställt genom rötning av daggmaskar.

Hur man replikerar månens mark på Jorden

Pexels

För att utvärdera förmågan att odla på månen var det nödvändigt att replikera förhållandena på vår satellit på ett exakt sätt på Jorden, så långt som det var möjligt. I detta avseende var regolitproverna som hämtades av Apollo-uppdragen väldigt användbara, vilket gjorde det möjligt för forskare att skapa en terräng som liknade månens, med olika koncentrationer av regolit. Det var således möjligt att erhålla en jord med en regolitkoncentration från 25 till 100%, och på så sätt utvärdera växternas reaktion på mängden regolit som fanns närvarande.

Om jord med 100% månmineral visade sig vara extremt svårt att odla på, erhölls mer uppmuntrande reaultat med 75% regolit. I det första fallet gick det faktiskt inte att göra något för kikärtsväxterna som forskarna använde, medan det i det andra försöket var resultaten bättre, trots tecken på näringsbrist.

Att odla kikärter på månen: är det verkligen möjligt?

Pexels

Vi nämnde tidigare att för att utföra detta experiment valde forskarna kikärter som provmodell av flera skäl. Det är först och främst en näringskälla som är rik på proteiner och mikronäringsämnen som är nödvändiga för en balanserad kost. För det andra har kikärter ett symbiotiskt förhållande med abuskulära mykorrhizasvampar som absorberar tungmetaller från regoliten. När det gäller detta första odlingsexperiment på månmark var resultaten i sig en framgång. Naturligtvis är 75% regolit inte samma sak som med 100%, och det finns fortfarande mycket arbete kvar att utföra, men en sådan uppmuntrande start bådar gott.

Samtidigt är det inte lätt att odla kikärter på månen idag och kommer heller inte bli lätt i framtiden. Sökandet efter ett sätt att utnyttja månens jord är dock ett av de där små (dock inte så små) stegen som gör att vi kan göra vår satellit, förr eller senare, beboelig. En baljväxt i taget.