Anledningen till att frimärken fick tandade kanter, och varför de har dem än idag

Vi minns alla de "gamla" frimärkena som fästes på vykort och brev med hjälp av lim eller, mer vanligt, saliv. Men det är nog endast ett fåtal personer som känner till anledningen till att många fortfarande har en "tandad" kant.

Varför är frimärkskanterna inte raka?

Pexels

De frimärken som vi en gång i tiden slickade på för att kunna fästa dem på vår post är nu bara ett avlägset minne eftersom de har ersatts av självhäftande. Men även om sättet att fästa frimärkena på breven har utvecklats, finns det dock en sak som har lämnats oförändrad: kanterna på dessa små bitar är fortfarande "taggiga". Faktum är att de fortfarande visar sig med siscksackskanter, som kan verka både märkliga och oförklarliga.

Även om de nästan är föråldrade, är de frimärken som är nödvändiga för att skicka brev, dokument och vykort mestadels för samlare: värdet avgörs av bevarandetillståndet, som om det är optimalt kan nå ansenliga summor. Detta går naturligtvis utöver den typiska standardkonformationen: i motsats till vad man kan tro är inte designen slumpmässig, och det finns en specifik anledning till varför frimärkskanterna inte är jämna. Eller, det fanns: idag har de förlorat sin strategiska funktion, men förr i tiden var den nödvändig.

Detta är vad de "tandade" kanterna på frimärkena var till för

När nutidens självhäftande frimärken ännu inte fanns var systemet för att använda dem helt annorlunda. När man observerar de flesta av dem som går tillbaka till perioden mellan slutet av 1800-talet och hela 1900-talet, är det lätt att lägga märke till det som kallas "perforering": det är en serie små hål runt varje frimärke, som trycktes på ett ark tillsammans med många andra, från vilka de lätt kunde lossas.

Detta system introducerades för att underlätta skärning för hand. Faktum är att mellan 1840 och 1850, för att använda ett frimärke, var man tvungen att klippa eller skära ut det från en speciell bok eller förpackning som innehöll olika kvantiteter. Förutom att vara särskilt obekvämt riskerade även denna metod att förstöra frimärket som, på grund av dess minimala storlek, lätt skadades och gjordes oanvändbar. I mitten av 1800-talet introducerade många länder således perforering tack vare lämplig utrustning, vilket gav många fördelar.

Varför har även dagens frimärken taggiga kanter?

Pixabay

Genom att överge användningen av sax och andra vassa verktyg och istället bara dra av frimärket från pappret vid perforeringspunkterna blev det både enklare och mer praktiskt att ha att göra med frimärken. Idag finns det förutom perforering en annan metod som kallas stansning, vilket används för dessa självhäftande märken. Alla frimärken är samlade på ett ark och kan avlägsnas ett i taget med ett enkelt ryck. Vanligtvis, även i dessa fall, bibehålls perforeringen intakt även på stödarket så att resten av frimärkena inte lossnar.

De tandade kanterna är så traditionella och igenkännliga att de idag i många fall behålls även på märken som inte är perforerade. I det här fallet är syftet enbart estetiskt och suggestivt: samhället är fortfarande förtjusta i det traditionella utseendet på antika frimärken som underhålls och visas upp även idag.